Thursday, 18. of December 2014

Träning och förmaksflimmer – Små begränsningar i den fiysiska aktiviteten

Förmaksflimmer är en hjärtarytmi i vilken hjärtmuskeln slår mycket oregelbundet. Mängden blod som kommer från vänster ventrikel genom varje slag varierar. Patienten märker det genom att pulsen är oregelbunden och varierar i styrka när den mäts med fingret på handleden. Pulsen (hjärtslagen) varierar också, och skillnaderna kan vara så stora som 30 slag per minut.För kroppen innebär detta en ojämn tillgång av syre när musklerna jobbar. Variationerna uppstår också när kroppen är under fysisk stress.Stress-EKG kan således inte användas för att beräkna en träningsfrekvens, till skillnad från patienter med regelbundna hjärtslag.

Tips för optimal träning

Ergometerträning:
För ergometerträning hemma använder du helt enkelt det wattal som beräknades för dig på rehabkliniken. När du justerar ergometern ska du se till att du anger ett konstant wattal. Vissa ergometrar har program där belastningen kontrolleras genom pulsen.
De fungerar inte för personer med förmaksflimmer.
När du köper en ergometer ska du kontrollera att du kan ställa in ett konstant wattal.

Gång, snabbgång eller löpning:
Eftersom den oregelbundna och obestämda pulsen inte kan användas måste gånghastigheten ställas in genom att omvandla värdena från stress-EKG:t till optimal gång eller löphastighet baserad på kroppsvikten. Detta ger den gånghastighet som motsvarar träningswattalet. När du sedan går eller springer behöver du bara kontrollera din hastighet.

Simning:
De ändringar i hjärtfrekvens som uppstår när du sänker ned kroppen i vatten är inte relevant för förmaksflimmer. Våra telemetriska undersökningar i bassänger har visat att belastningen varken har positiv eller negativ effekt på stimulus för förmaksflimmer, och inte heller uppstod några ytterligare hjärtarytmier. Den optimala belastningen är dock inte lika enkel att definiera som för gång och löpning. Beroende på ändrade fysiska förhållanden kan inte en omvandling till en simhastighet göras från stress-EKG:t. Avgörande här är den individuella sim- och andningstekniken.

Andra former av träning:
Det är inte möjligt att kontrollera belastningen via pulsen för alla former av träning. Den individuella träningstekniken och personens tidigare erfarenhet är avgörande. Följande regel gäller dock alltid:

Belastningen ska inte vara större än att du fortfarande kan föra en konversation.

 

Tekniska hjälpmedel:

För hjärtpatienter finns särskilda pulsmätare. De består av ett bälte för elektroderna så att de kan känna av hjärtslagen samt ett armbandsur till vilket hjärtfrekvensen överförs och hela tiden visas. De här mätarna fortsätter att visa rätt hjärtfrekvens även under stark fysisk belastning och är ett idealiskt sätt att kontrollera arbetsinsatsen. Den här utrustningen är emellertid svår att använda för en person med förmaksflimmer, eftersom den visar en konstant varierande hjärtfrekvens, vilket kan bli irriterande.

 

Effekterna vid träning:

Trots förmaksflimmer ger regelbunden fysisk träning effekter på kroppen. De är bara inte så uppenbara som en sänkning av hjärtfrekvensen. Undersökningar på vårt sjukhus har visat att träning ger en signifikant ökning av den maximala effekten i stress-EKG:t och av den ihållande effekten vid ergometerträning.
Patienter som har blivit vana vid effekterna av förmaksflimmer upplever inte begränsningarna i den fysiska aktiviteten som särskilt stora.

 

Uwe Schwan, Graduate Sports Instructor, Clinic Bad Schönborn/Tyskland (2004)